Archive for April, 2008

Lika som bär

Posted in Uncategorized on April 29th, 2008 by Jens

 

Slösurfade på Aftonbladet.se lite grann. Såg att Peter Jöback skall turnera med Eva Dahlgren. Fast jag tyckte mest att det såg ut som om Eva skulle turnera med Boxer-Robert… eller vad tycker ni?

Grillpremiär!

Posted in Uncategorized on April 23rd, 2008 by Jens

Igår var det äntligen grillpremiär hemma i skogen.  Korv med bröd kändes som en mjukstart! Gubbekorv till lill-tjejen så klart. Lite starkare grejer till oss andra! Det var supergott!

Är det rättvist?

Posted in Uncategorized on April 14th, 2008 by Jens

Annons 

I lördags köpte jag äntligen en åkgräsklippare efter två års längtan. Jag hittade en åkgräsklippare på Blocket för ett rimligt pris – 7900 kr. Den hade de egenskaper jag ville att den skulle ha – midjestyrd, front-klipp-aggregat, Stiga Park. Mycket bra, det visade sig att killen som sålde den , vi kallar honom Johan Palm (eftersom han heter så, telefonnummer 0701 – 50 56 92) bodde i Hofterup. Perfekt, nära och bra.

Jag körde snabbt ner och tittade på den. Den såg inte så dum ut. Den var uppfräschad enligt Home-styling koncept – dvs man hade lagt vikt vid att fräscha upp det ytliga och synliga. Färgen hade knappt torkat och det var väl här jag skulle lyssnat på min magkänsla. Den var uppfräschad för att ge ett bättre intryck. För att ge sken av att den var bättre än den faktiskt var. Men allt annat var ju helt rätt… hyfsat pris, inte billigast. Men den hade ju allt annat. Och jag tyckte ju det var skönt att någon annan fräschat upp den. För mig är det viktigt med ett bra yttre. Så jag hyrde ett släp på Jour:an i Hofterup och åkte och hämtade den. Vi baxade upp den på släpet och gjorde upp. 7800 kr betalade jag!

Raka vägen hem och lasta av den. Med siktet inställt på Jour:an och tillbakalämning av släp, lämnade jag gräsklipparen och uppfarten bakom mig. Efter 50 meter lossnade släpet från bilen. Jag såg det i backspegeln…. instinktivt bromsade jag. Men det gjorde inte släpet, som dunkade in i bilen och gjorde en rejäl lackskada på backre kofångaren. Jävra skit, varför bromsade jag, hade jag bara gasat på så hade jag inte fått den i häcken. Nåja… sånt händer, inte kul, men… Efter lämnande av släp så ville man ju hem och testa och klippa lite.

Vid första startförsöket så hände givetvis ingenting. Gräsklipparen vägrade starta. Det lät som om batteriet var helt slut (vilket Johan tidigare på dagen bedyrat att det var helt nytt och bytt). Efter en liten stunds felsökning visade det sig att en sladd till batteriet satt löst. När denna var spänd så startade gräsklipparen perfekt. Dock så gjorde den där magkänslan om att något inte var helt rätt, sig påmind. En liten oro växte inom mig. Men men… bort med den. I med växeln och ut och kör lite. Ett fasansfullt oväsen spred sig över kvarteret när jag knattrade på. Men den tog sig fram. Så det var bra. Jossan åkte med på ett varv runt tomten. Dags för nästa steg tänkte jag. Dags att fälla ner front-klippar-aggregaten. Drog och slet i en spak. Tryckte och trixade. Knixade och knäckte. Magkänslan och oron bubblade inom mig. Vad är det för bräsk jag köpt? Efter ett tag kom jag på tekniken och aggregatet damp ner i gräsmattan. Dags för en ny spak … den som startar själva klippaggregatet. En liten gnetig spak, upp med den, och sen …. FASANSFULLARE ljud än tidigare… gahhh… skall det låta så här? Nu kör vi!

Jossan såg mest rädd ut i mitt knä och jag försökte hålla god min. Ut på “fotbollsplanen”/”mossplanen”. Nu skulle vi testa om det verkligen gick och klippa. Till en börja gick det bra, men ganska snart så började den låta trött… den segade och saktade in… tillsist stannade den bara. Mossan var övermäktig. Mossan vann! 1-0 till mossan. Shit, där kom magskänslan, som nästan inte försvunnit, tebax. Försökte gaska upp mig själv och skakade än en gång av mig det nyligen inträffade. Fällde upp aggregatet, startade motorn och körde till mindre utmanande ytor på tomten. Inte lika mycket mossa på utsidan mot vägen. Här testar vi istället.

Återigen, ner med aggregatet, startade det och körde på. Nu gick det bättre. Körde ett par varv. Testade att köra ut i områden med lite mer mossa, hörde hur gräsklipparen segade till. Tänkte att om jag lyfte lite på aggregatet så att den inte klipper så lågt så kanske det går bättre. Tog tag i lyft-spaken och vips… så hände ingeting. Spaken drogs tillbaka, men inte lyftes aggregatet, inte. Nej, då var det en fjäder som trillade av… gahhh! Oro… oro… bubblandes i magen. Fram med polygriptång och efter en massa pustande och stånkande och lyftande fick jag aggregatet på plats. Denna procedur upprepades ett antal gånger under en cirka 20 minuter lång klippsession. Tänkte att jag nog kunde fixa det här med fjädern genom att böja till den lite. Försökte övertyga mig själv att det var lugnt. Hann faktiskt klippa hela utsida på 20 minuter vilket var ett bra resultat tidsmässigt. Bestämde mig för att testa lite på baksidan och sen lägga ner dagens klippning.

Körde in i gattet mellan den nyplanterade häcken och körde sen ner mot hörnan där häcken vänder 90 grader. Körde rakt emot häcken i maklig takt. Frikopplade en bit innan och väntade på att gräsklipparen skulle stanna. Då detta inte inträffade kastade jag högerfoten mot bromsen. INGET hände, och gräsklipparen fortsatte över tre häckplantor och halvägs in till grannen innan den stannade. Fasen också. Va fasen är det här för dag? Hur mycket otur kan man ha egentligen. Skit i helvete. Ny fysisk insats krävdes för att få tillbaka gräsklipparen in på vår tomt. Med brutna revben är det inte speciellt lätt att få tag på urkrafterna inom sig. Men tillsist så fick jag upp gräsklipparen på vår egen gräsmatta.

Dags att sluta dagen session. Skulle bara köra klipparen till ett bra läge på tomten. Sen skulle det vara slut. Startade den. Svängde om på ratten och började köra. Oljudet från den gick väldigt snabbt över i FANTASTISK oljud som accelererade snabbt över tid. Det var ett läskigt metalliskt ljud och det lät inte alls bra. Jag hann börja tänka på vad grannarna skulle tro, när ljudet avslutades med ett KLONK! Därefter var det lugnt och tyst och stilla igen i kvarteret. Gräsklipparen hade lämnat in sin avskedsansökan efter endast 20 minuters arbete i min trädgård.

GAAHHAAAA!! Detta är sjukt. Jag ville bara sätta mig ner och gråta. Detta händer inte mig, det brukar inte hända mig, jag brukar ha hyfsad tur med mina inköp. Men inte denna gång inte.

Jag bestämde mig att ringa upp Johan dagen efter. Tänkte jag skulle köra överraskningstaktiken. Han skulle inte få tid att tänka över natten. Han skulle bli tagen på sängen. Det måste vara så att han tar tillbaka den och jag får pengarna tillbaka. Självklart har han ett samvete.

Så fel jag hade…. på söndagen ringde jag Johan, han tyckte jag skulle kolla om det gick att snurra på kolvarna. Ok, fair enough… det får jag ju prova. Jag lovade ringa upp efter att jag provat. Satan, nu försvinner överraskningsmomenten. Nu har han tid att tänka igenom hur han skall handskas med mig. Skit! Och mycket riktigt. När jag ringer tillbaka efter att jag insett att kolvarna inte rör sig så är han iskall. Han har ingen ide om hur vi skall lösa det. Sånt här kan ju hända tycker han, när man köper begagnat. Så han kan inte mer än beklaga. Han hoppas att jag inte tycker att han är en stor skit som ställer till det och att jag inte kommer att springa runt kring hans hus och hota hans familj. Va?! Vad är det för en människa som associerar till sånt? Är det ett sånt tillfälle då ordspråket “Som man känner sig själv, känner man andra” passar in? Jag svarade honom – “Nej du, du kan vara lugnt. Jag är för snäll för sånt!”. Sen lade vi på!

Nu till den stora frågan? Är det rättvist? Hur skulle ni handlat? Jag skulle i varje fall ha tagit tillbaka gräsklipparen och gett tillbaka pengarna. Eller i varje fall sett till att laga gräsklipparen.

Veckans fråga?  Hur skulle ni ha gjort? Vad tycker ni jag skall göra?

Sprid gärna den här historien till så många som möjligt och be dem kommentera. Jag vill gärna veta vad andra tycker om det här!

Jag har nått slutet…

Posted in Uncategorized on April 9th, 2008 by Jens

Äntligen har jag surfat färdigt. Jag har hittat sista sidan på internet. Det är en stor befrielse. Nu är det gjort, och jag behöver inte bry mig mer. Skönt, ungefär som när man läst ut en dålig bok som man kämpat sig igenom. Om ni inte orkar surfa igenom allt, så som jag gjort så kan ni klicka här för att gå direkt till slutet, utan att passera gå!

 Slutet