fisburk.se

En effekt av att man blir äldre är att man blir lite slappare i kroppen. Det får konsekvenser på smygfisandet (på arbetsplatsen) både doftmässigt och ljudmässigt. 

Hur då, undrar vän av ordning?

Jo, om vi börjar med ljudmässigt. Tidigare, när man hade fastare rumpa så lyckades fisarna leta sig rakt neråt i stolen vilket gjorde att ljudet dämpades alldeles utmärkt. Numera har den slappare rumpan täppt till möjligheten (dvs. skinkorna tryck ihop) för fisen att gå rakt ner i stolen. Istället väljer fisen att gå uppåt istället. Här finns ingen effektiv ljuddämpning. Istället glider fisen ut där skinkorna övergår i ryggslut och effekten blir den samma som när man släpper ut luften ur en ballong – en ljudlig trombonfanfar som ekar över kontorslandskapet!

Om vi sedan fortsätter med effekten luktmässigt. Tidigare så fungerade stolen som en luktuppsamlare. Numera sprids dofterna vind för våg i och med att trombonfanfaren är riktad rakt upp. Det blir ungefär som radioaktivt nedfall efter ett kärnvapenanfall, doften hamnar i kontorsstratosfären där den sprids väldigt effektivt över stora ytor, för att sedan slumpmässigt falla ner lite överallt.

Att bli gammal innebär alltså att man måste sitta och hålla sig. Kanske är det därför som alla medelålders kontorsnissar har rismage / ölmage? Inte vet jag!

“Det är farligt att leva. Låt oss göra det tills vi dör.” David Eberhard – I trygghetsnarkomanernas land

Nu har vi bytt upp oss till grillolja. Doften av cocos ligger tung som en dimma kring oss.

For ett par dagar sedan tog vi en heldagstur med bat for att snorkla pa Koh Rok. 3 femtio minuters snorklingar skulle hinnas med plus en 2 timmars solstund pa en ode strand. Det var riktigt mysigt. Pa stranden hade vi sallskap av 4 – 5 st varaner i storlek “St. Bernard”. De var valdigt nyfikna och at ur handen pa nagra som lag och solade bredvid oss. Vi holl oss undan fran dessa bestar.

Jag blev inbjuden till volleyboll pa odestranden. Denne kroppen var inte speciellt valtranad och det drojde inte lange forran jag fick ge upp. Resultatet blev grym traningsvark i mage och axlar.

Nagon dag senare hyrde vi bil och korde runt pa Koh Lanta. Det var kul att se fler delar av on. Den ostra sidan ar valdigt ode om man jamfor med den vastra. Vi var och at i “Old Town” som ar den gamla “huvudstaden” pa on. Det kandes som att komma in pa High Chaparall. Det var valdigt gamla hus som sag ut som om de var tagna fran en gammal spaghetti western. Riktigt frackt. Har at vi supergod Thaimat som vanligt. Pa vagen runt on traffade vi pa ett Elefant-trekking stalle. Jag och Jossan gav oss ut i “vildmarken”. Jennica stannade kvar vid bilen. Efter 10 minuter sa ville inte elefanten mer. Da ville han kaka gras. Sa det var bara for oss att sitta talmodigt och vanta. Efter ytterliggare 10 minuter sa bestamde han sig for att han var nojd. Sa da var det dags att trava hem. Naja, det var valdigt lugnt och mysigt att knalla runt med elefanten i skogen. Det var ju han som tog det tunga biten om man sager sa…

Igar var jag ute och dok igen. Denna gangen pa Koh Bida och Hin Bida. Har var det tankt att vi skulle se leopardhaj och blacktip reef shark. Inget av detta intraffade for mig och min divebuddy.  Nagra andra par fick se leopardhaj, inga fick se blacktip reef shark. Dock fick vi lite bilder pa en Hawksbill Turtle och ett nagra finna blackfiskar (Cuttle Fish). I ovrigt sa var dyken inte sa speciella. Roda Havet slar thailand med hastlangder. Dock sa kan det bero pa sasongen. Inte vet jag. Sikten ar liksom inte nagot speciellt.